Bingolottoröster
måndag 20 oktober, 2008 klockan 21:50 av thebe |Vi med rösträtt väljer regering, och riksdag. De som ska ta de politiska besluten. De som bestämmer om fördelning av skatter och bidrag. Föräldraförsäkring, forskningsanslag, kulturanslag, arbetsmiljölagar. De bestämmer en massa saker om hur vårt samhälle ska fungera.
Det är viktiga frågor, de vi röstar på påverkar faktiskt vår vardag. Vad Mona, som jobbar i kassan på ICA och glor på Bingolotto varje lördag röstar påverkar faktiskt mig! Och vad jag röstar påverkar henne. Vi är alla en enda stor familj som bestämmer tillsammans.
Men om Mona, vars främsta intresse förutom Bingolotto, är att läsa Se och Hört och prata om kändisar och barnkläder med sina väninnor, nu lätt låter sig ryckas med av sensationsskriverier och skvaller, och utan särskilt reflekterande förtjust eller förfärat bara för skvallret vidare? Om hon utan att ställa, ens inför sig själv, några kritiska frågor kring påståenden och rykten låter sina åsikter påverkas på lösa grunder? Är det rimligt att Mona ska få rösta då? Är det rimligt att människor med begränsad uppfattning om världen, eller samhället, får rösta? Är det rimligt att få rösta om man kollar på Bingolotto?
Jag är rädd att det finns många som Mona.
Läs även andra bloggares åsikter om rösträtt, samhälle, politik, sensationsjournalistik, Bingolotto, Mona Sahlin
Ja, det är i högsta grad rimligt att Mona får rösta. Det finns två stora poänger med demokrati och ingen av dem är att folket är speciellt kompetent att välja goda ledare. Den ena är legitimitet, “ni valde själv!”, som drastiskt minskar frekvensen för blodiga revolutioner och inbördeskrig. Den andra är tröghet, som ger ett skydd mot att oprövade och potentiellt galna idéer plötsligt får genomslag i styret.
Trögheten går att uppnå minst lika bra med en stark byråkrati, men för legitimitet är demokrati oöverträffad. Det enda kända alternativet är att övertyga folket om att ledaren är, eller är utsedd av, Gud.
Två funderingar:
1) Jag har jobbat på fyra olika företag med allt från 30 till 100 000 anställda, och jag även har haft tre olika kommunala anställningar. Precis som i politiken påverkas jag på jobbet i hög grad av cheferna, men inte i något av fallen har jag varit direkt delaktig i att välja ledningen. Däremot har jag haft representanter för oss anställda som varit med i dessa beslut, och som jag kunnat delge mina åsikter. Det är möjligt att ett system som det i England, där varje parlamentsledamot representerar en specifik valkrets, ligger närmare detta?
2) Programmet “Kobra” på SvT hade igår temat Sanning. En forskare i USA pekade på det faktum att rykten och rena lögner som ligger nära nog för att kunna tas som sanningar faktiskt påverkar utgången av deras presidentval. Vilket motsäger påståendet om demokratins inneboende tröghet, eftersom det betyder att oprövade och potentiellt galna idéer visst får genomslag i styret. Utan lögnernas starka genomslag på Mona-gruppen hade troligen Kerry varit president i USA nu istället för Bush.
Klart att hon ska få rösta. Vem skulle göra gränsdragningen för de som inte skulle få rösta? Skulle du göra den?
Du hade nog inte tillåtit mig att rösta, jag är så inne i en liten bubbla att jag skulle inte ens märka att vi bytt regering om ingen talat om det för mig. Om den regeringen vi har nu skulle bytas ut mot den nuvarande oppositionen kan jag inte komma på något som märkbart skulle påverka min vardag.
ctail: ja, den minskade risken för revolutioner och andra otrevligheter är ett klart viktigt skäl till rösträtten. Jag är benägen att hålla med om det. Problemet hur vi ska definiera goda ledare och sen fixa dem får man väl fundera mer på. Jag förmodar åsikter, förutom definitioner, kan gå isär där.
hakke: Jag kände mig inte heller helt säker på den där tröghetslagen. Det kanske beror på hur långt ifrån eller nära varann olika alternativ ligger också.
Åsa: Javisst kan jag bestämma om du tycker det *skrattar*, annars har jag inte kommit särskilt långt i tankarna på nya statsskick
. Tror du verkligen inte du skulle märka om regeringen byttes ut? I kulturinsatser, skatter, regler … eller annat?
Idén om trögheten har jag fått från att det ofta framställs som ett argument MOT demokrati – att en diktatur kan vara mer dynamisk och effektivt. Jag ser inte det som huvudsakligen en nackdel.
Skulle jag välja 5 från min “nätvärld” som skulle få välja vilka som skulle få rösta, skulle du vara bland dem.
Är inte diktaturdrag ett drag hos många av oss?
Nej, jag märket inte av något när vi byter regering. Jag går på bio, teater när jag känne för det. Skatteförändringarna märker jag inte heller påtagligt. Några hundralappar är några uteluncher. Regler, vad tänker du på?
ctail: mmm, myntet har två sidor som vanligt
Åsa: Vilken komplimang
Diktaturdrag, ja kanske det *s*, fast det är nog mer i teorin isåfall, jag skulle tro det skulle vara oändligt jobbigt i praktiken *s*. Regler … ja, jag tänkte nog på olika skatteregler, ränteavdrag, fastighetsskatt, milavdrag och så’nt … *rodnar*.
Men jag har ju ingenting. Lägenheten är betald, fastighetsskatten på en lägenhet märks inte, några kilometer till jobbet med cykel påverkar ingen politik.
Undrar vad det är för fel på mig och mina livsval.
*skrattar*, antagligen är inget fel alls