Aftonbladet är som en tjejmiddag
söndag 12 oktober, 2008 klockan 12:30 av thebe |Jag har tänkt på det flera gånger när jag scrollat igenom Aftonbladets förstasida, och strösurfat bland artiklarna. Att läsa Aftonbladet är som att vara på tjejmiddag. Det är en ohygglig massa relations-interaktions-sensationsskriverier. Som att andranyheten just nu är att Blondinbella slutar blogga. Vidare har vi Bli en stjärna på is, Är du en sångstjärna, Drabbats av presentpanik.
Ett helt sjok om Stjärnor på Is, Outfits som gjort intryck, Therese – en mästare på att baka kladdkaka, Kom i toppform på åtta veckor, Läsarnas barnklipp, Veckans mest sedda med spöktittar, bröstoperation och Idol. Så blir du av med hudfläckar och så blir du av med mörka ringar under ögonen. Insprängt finns sportnyheter mot rosa bakgrund samt praktiska råd om hur man klarar finanskrisen. Lite om valet i USA och lite annat.
Enligt Wikipedia kallade Atterbom Aftonbladet ”rikspöbeltidning” redan på 1830-talet. Aftonbladet drevs redan då på det sättet att innehållet skulle intressera många människor. Och det är väl fortfarande förklaringen. Om man har som mål att ha många läsare, måste man skriva om så’nt som intresserar många. Då får man förmoda att ämnena jag listar ovan intresserar många.
Det är faktiskt ett lyft för feminismen, att ”tjejiga” ämnen blir ledande! Från liberalism till feminism, Aftonbladet följer en röd tråd!
När vi nu har konstaterat att många människor uppenbarligen är intresserade av det som Aftonbladet skriver om, kommer naturligt nästa fråga Varför vill så många människor läsa om Blondinbellas bloggande och Thereses kladdkakor?
Jag har inga svar.
(Lägg nu märke till att jag i texten inte värderar någonting, jag undrar.)
Läs även andra bloggares åsikter om aftonbladet, liberalism, feminism
Hej
Förra veckan då jag skrev en berömmande inlaga om Fredrik Wadström så gjorde jag det efter att jag först hade tänkt skriva en negativ inlaga om Aftonbladet. (jag ville vara positiv)
Min vinkling var inte som din även om jag sett din text framför mig.
Jag hade istället tänkt skriva om att ABW;s Medieråd har utsett årets segrare i kategorin:
Visuell Soptipp.
Gå in en gång till och surfa runt. Aftonbladets webb gör allt för att undvika alla estetiska grundprinciper.
Hur det kan bli så när man fokuserar på kvinnor övergår min förmåga att förstå.
Är det inte uppenbart att Aftonbladet mer och mer blir en sk Damtidning för unga kvinnor. En damtidning som kommer ut en gång om dan istället för vecka eller månad.
Journalistiken är i hög grad att likana med en blandning av herrtidningar på 70 talet och skvallertidningar för kvinnor.
Är det det som menas med jämställdhet så fattar jag ingenting.
Jag har tidigare tolkat ordet på ett annat sätt.
MVH
Ja, jag håller med dig, det är mycket likt vilken skvallertidning som helst som man hittar hos frissan t ex.
Kanske är den estetiska utformningen gjord så att den ska se ut som en seriös tidning (fast jag vet inte, det är ganska mycket -97 över aftonbladets sida), man vill undvika den glassiga damtidningslooken. Man vill lura kvinnor att tro att de läser ”nyheter” istället för en skvallerblaska? Det är kanske att ha låga tankar om läsarna iofs, men jag känner till ett par ”kvinnoförsamlingar” där man nästan uteslutande länkar till aftonbladet när man vill visa en ”nyhet” att diskutera (eller snarare förfasas över).
Vad jämställdhet är, borde vara och tros vara här och där … därom är förvirringen accelererande, tycker jag.
Varför vill människor läsa om Blondinbella och hennes bloggande? Jag tror nästan den främsta förklaringen är att det skrivs mycket om Blondinbella och hennes bloggande. Om AB skrev tusen artiklar om Thebe och hennes Triloger skulle alla vilja läsa nästa kapitel i berättelsen.
Någon förklarade det med att vi har ett behov av att vara delaktiga i gruppens gemensamma kunskapsbank. Exemplet gällde i och för sig böcker. Ett års bokutgivning i Sverige är mer än någon människa kan läsa under sin livstid, så vilka böcker väljer vi? Jo de som ”alla andra” läser. Med ett sådant utbud kan vi aldrig läsa allt som är läsvärt, då vill vi åtminstone läsa samma som många andra så att vi delar kunskap och har någonting att prata om när vi ska börja konversera i taxin eller på nobelmiddagen.
Det resonemanget köper jag, det låter mycket rimligt. Men … var börjar det? AB skriver om blondinbella för att många läser, sen läser fler, AB skriver mer … återkoppling, kritisk massa. Likadant med valet av böcker, hur väljer ”vi” precis vilka böcker vi alla ska läsa? Det är uppenbarligen inte ”väl skrivet”, ”tankeväckande” som är primära variabler. Det är något annat. Slump kanske? Man kanske behöver en Large Hadron Collider för att förstå det, själva Big Banget i blondinbellandet. Så att säga.
[...] ohyggligt fascinerande att så otroligt många människor läser dessa bloggar! Hakke förde ett rimligt resonemang över hur detta fenomen kan hållas igång, men jag saknar fortfarande en pusselbit, och det är [...]