Varför har kvinnor så usla löner?
torsdag 2 oktober, 2008 klockan 20:12 av thebe |Hur kommer det sig att kvinnor har så låga löner? Är de dåliga på att löneförhandla, helt enkelt?
(I detta inlägg behandlas kvinnor som en statistisk grupp, vilket innebär att det finns enskilda kvinnor som inte har låg lön, men ändå självklart utgör en del av statistiken, annars skulle kvinnors löner vara ännu lägre)
Läs även andra bloggares åsikter om lön, kvinnor, löneförhandla
Thebe
Får jag ha en teori.
Lönens storlek har flera funktioner.
I vardagslivet försöker vi hitta rationella modeller för vad arbetet är värt.
Men i grunden är det väl uppenbart att det inte finns någon logik relativt en ”logisk” skala.
Jag tror att lönens storlek i hög grad också är ett verktyg för att generera status. I statusen finns då två selektioner. naturlig och sexuell selektion.
Under 1800-1900 talet har mannen i första hand använt lönens storlek som ett selektionsverktyg att generera status och då både manlig hierarki status men också sexuell påfåglingsstatus gentemot kvinnorna som grupp.
Vad händer när kvinnorna får lika hög lön. Lönens storlek som sexuell statusmarkör dimmar bort.
vad skall männen då hitta på som ersättning. Större muskler, snabbare bilar, aggressivitet. Ja något måste ju komma fram.
Skall jag vara ärlig så tror jag ”kampen” och ”trögheten” handlar om detta.
Då kvinnor kommer in på en manlig arena och dessutom får lika hög lön så dör den manliga statusen.
Detta gäller självklart olika i olika yrken. I vissa yrken har lönen en liten funktion för statusnivån. Tänk då på väldigt individuella yrken som inom kulturlivet och media där varje person vill ”stå på scenen” och vinna status.
Men i många yrken är det bara lönens storlek som genererar status och som gör att man kan synas på en arena.
Vi accepterar löneskillnader på grund av naturlig selektion (begåvning och läggning) men har svårt att acceptera lönen som verktyg för sexuell selektion. (Jag har full förståelse att kvinnor inte vill acceptera dessa löneskillnader)
Men vad skall männen hitta på. Något måste de ju göra.
Till detta kanske man kan fundera över om kvinnan har samma behov som mannen att påfågla sig med ekonomisk status. Kvinnor verkar välja andra vägar för att få självkänsla och få synas. Titta bara på valet av bilar/handväskor.
(Bilar nutidens stridshäst och handväskor nutidens samlarpåse.)
MVH
Jag tror vi kan hitta en del av orsaken i gamla könsmönster (strukturella, biologiska, sexuella, kulturella…). Vi kan väl vara överens vi ”vanliga patriarkaler” och ”genusfreaks” om att förr var fler kvinnor hemma och färre kvinnor fick tillgång till högre utbildning (sen kan vi tvista om förklaringsmodellerna).
Detta innebär att andelen ”manliga lotter” i den stora ”karriärtombolan” var mycket större än andelen kvinnliga, varför naturligtvis fler män gjorde karriär.
Detta är en aspekt som förklarar varför män (inom privat sektor) har generellt sätt högre lön än kvinnor.
Det här problemet kommer inom kort (ca 20 år gissningsvis) att vara det omvända, eftersom utbildningstombolan (försteget till karriärtombolan) nu har en slående övervikt av kvinnliga lotter.
En annan aspekt är naturligtvis det faktum att kvinnor ofta väljer att ta längre föräldraledigt än män. (Jo jag vet, man kan lagstifta bort det, but don’t get me started!) Jag skulle hellre se en omvärdering av arbetsgivarnas syn på föräldraskap som merit, men det vete fanken om det kommer att funka*.
Den svåra frågan som jag inte kan se ett naturligt orsak-verkanssamband i är frågan varför kvinnodominerade branscher ofta har uselt betalt som bransch. Samtliga dessa är ofta offentliga och under politisk kontroll och samtidigt sämst i samhället på jämställda löner. Obegripligt.
*)Anledningen till att det inte kommer att funka är att personalavdelningen hos gemene arbetsgivare kommer att ta varje argument de kan finna till intäkt för lägsta möjliga löneökning. Frånvaro (speciellt längre sådan) är ett utmärkt argument – speciellt som du då inte är där och för din egen talan.
När jag jobbade som lokal löneförhandlare några år var det lätta att se några orsaker:
.
1) Kvinnor var sämre löneförhandlare.
2) Personalavdelningen förhandlade sämre för kvinnor.
3) Facket förhandlade sämre för kvinnor (utom jag då
4) Chefer förhandlade sämre med kvinnor (såväl manliga som kvinnliga chefer ska sägas).
Av min kära M, som läst mer feministisk litteratur än jag, har jag fått några till pusselbitar. När kvinnor kom ut i arbetslivet under andra världskriget fick detta effekter på ett ökat förvärvsarbetande för kvinnor även efteråt. Men det var inte på grund av en ekonomisk nödvändighet, snarare för att man uppskattade värdet och de personliga utvecklingen i arbetslivet. Eftersom familjens försörjning fortfarande ålåg mannen kunde (gifta) kvinnor alltså ges betydligt lägre löner, något som fack och arbetsgivare var överens om. När Palme drev fram dagisrevolutionen kom betydligt fler kvinnor ut i arbetslivet och familjen behövde två löner för sin försörjning / konsumtion. Löneskillnaderna minskade succesivt, men de har aldrig utjämnats.
Det är intressant att läsa era infallsvinklar och förklaringar. Det finns så många randvillkor i detta med lönesättning. En del är förstås att arbetsgivaren inte betalar mer de måste för att folk som vill jobba för den lönen … och jag undrar om det inte är den viktigaste förklaringen. Att hålla nere lönen pga av föräldraledighet t ex, är ett på sätt och vis rimligt argument just för den tiden, för då är man ju inte där … sen håller det egentligen inte längre (förutom att det lever kvar hos alla i något undermedvetande eller så kanske). Och den andra viktiga förklaringen är kanske att kvinnor generellt inte vill ”göra karriär”. Vilket såklart kommer att avspegla sig i deras förmåga, eller vilja, att löneförhandla eller acceptera en given lön …
Även i mansdominerande yrken har jag för mig (jag är inte helt säker) att gapet inte är helt tilltäppt. I mitt yrke tar många män långa föräldraledigheter, det tycks ses som något ganska naturligt av min arbetsgivare, de går också ner i tid som småbarnsföräldrar, så den delen tänkte jag nästan bortse från. Jag kan tänka mig att nästan större andel av kvinnorna i mitt yrke, som iofs är få till antal, vill göra någon form av ”karriär”, än männen i samma yrke. Viljan finns. Finns förmågan att förhandla? Vilka krav ställer vi på oss själva t ex? Min, icke statistiskt fastställda erfarenhet, säger att kvinnorna i mitt yrke ställer oerhört stora krav på sig själva, så var det redan under utbildningen. Kanske förhindrar det kvinnor från att vara bra på att löneförhandla?
Och cheferna, lyssnar de? ”Förr i tiden” hände det då och då att jag satt på möte och föreslog någonting, utan respons. Och en stund senare föreslog en manlig kollega samma sak, och fick positiv respons. Det kanske har med ålder att göra, det händer nästan aldrig nuförtiden, men jag undrar om det är så att ”man” (kvinna eller man) lyssnar på män och kvinnor på olika sätt? Vilket gör att man kanske inte uppfattar ett krav på lön … och sen accepterar kvinnan i alla fall den lönen som ges, för hon har höga krav på sig själv. Som en ond cirkel.
Men det är spekulationer. Intressant att fundera på.
[...] kvinnosakskvinnan, trebarnsmamman, etc, osv Thebe skriver ett blogginlägg som handlar om “Varför kvinnor har så usla löner“. Vad kan egentligen kvinnor göra för att skapa ett förtroende och en bra [...]