Lilla dotter Ă€r en kĂ€nslig tjej som bryr sig mycket om sina kompisar. Vad de sĂ€ger och vad de tycker. NĂ€stan i mesta laget tycker jag ibland. Det hĂ€nder inte sĂ€llan att hon kommer hem och sĂ€ger “Sara retar mig för att jag inte har en sĂ„’n tröja som hon har, jag mĂ„ste ha en sĂ„’n vi tröja, vi mĂ„ste köpa det! Annars slutar hon aldrig retas!”
Och jag förklarar för Lilla Dotter, att tvÀrtom ska vi inte alls köpa den dÀr tröjan om Sara retas. Sara kommer inte att sluta retas bara för att Lilla Dotter har den tröjan. Det Àr inte vad Sara Àr ute efter, att alla flickor ska ha likadan tröja. Om vi köper en sÄdan tröja till Lilla Dotter, kommer nÀmligen Sara att hitta pÄ nÄgot annat hon kan retas för. Sara Àr en osÀker tjej som försöker skaffa sÀkerhet och makt genom att retas. Sara bryr sig inte om tröjor i sig, hon bryr sig om att de andra gör som hon vill. Hon kÀnner sig sÀkrare pÄ sig sjÀlv om hon kan fÄ andra att göra som hon vill.
Jag sÀger till Lilla Dotter att hon ska sÀga till Sara att Sara fÄr ha vilka tröjor hon vill, och det fÄr Lilla Dotter ocksÄ. Kom sÄ leker vi istÀllet. Lilla Dotter förstÄr.
“Markus sĂ€ger att jag ser ut som en tjej”, klagar Store Son, “jag vill inte det!” FrĂ„ga honom om han Ă€r kĂ€r i dig, sĂ€ger jag. Store Son lyser upp, “Jaaaa, det kommer han tycka Ă€r dööööööpinsamt”! Vi kan klippa hĂ„ret, men de lĂ„nga ögonfransarna och stora vackra ögonen Ă€r svĂ„rare att göra nĂ„got Ă„t. Men vad har Markus med det att göra?
Det Àr inte lÀtt att vara barn, grupptrycket Àr stort, de osÀkra barnen retas och försöker fÄ de andra att dansa efter deras pipa. En av mina viktigaste uppgifter som förÀlder Àr att lÀra barnen att vara starka individer, att tÀnka sjÀlvstÀndigt och kritiskt, och stÄ emot försök frÄn andra att styra.
Det finns mÄnga mÀnniskor, undervisar jag barnen, som inte Àr intresserade av det man verkligen sÀger och det man verkligen gör. De Àr bara intresserade av att verka bÀttre Àn andra. De Àr osÀkra, och de hittar pÄ sÀtt att försöka bestÀmma över andra. NÀr man Àr barn försöker de bestÀmma vilka klÀder eller grejer andra ska ha, eller hur man ska se ut. NÀr man Àr vuxen gör de andra saker. Se upp för dem, de kan vara svÄra att upptÀcka, och gör dem inte till viljes, det tar bara tid och energi och leder ingen vart alls för nÄgon. Ni kommer aldrig att fÄ dem att sluta retas pÄ det sÀttet. Ni kommer aldrig att fÄ dem att förstÄ nÄgonting. För det Àr inte vad de vill.
Barnen förstÄr, men det Àr svÄrt, och vore det inte enklare att köpa den dÀr tröjan i alla fall?