Trilog
Reflektioner

Trilog

Hur ska det gÄ för modebloggarna?

onsdag 17 september, 2008 klockan 19:50 av thebe |

Annalkande lÄgkonjunktur.

DÄ drar mÀnniskor in pÄ konsumtionen. Hur ska det dÄ gÄ för modebloggarna? Om de inte kan köpa nya outfits att lÀgga upp i bloggen, och ingen bryr sig om nya hudkrÀmer och Gucci-vÀskor? Vilken bloggtyp kommer att ersÀtta dem? Det blir kanske modebloggar med ett annat stuk. Second-hand bloggar? Pyssel- och knÄpbloggar som visar hur man gör egna smycken av toapappersrullar och grÄsten? Sybloggar (finns det sybloggar?) som visar hur man syr sin egen party-dress för 20 kronor?

SÄhÀr kanske? Inte sÄ tokigt?


Jag tycker ingenting

tisdag 16 september, 2008 klockan 20:38 av thebe |

Nu har det varit lite mycket tungblogg (i analogi med tunggung, som i hÄrdrock) ett tag. Undrar varför det blivit sÄ? För egentligen tycker jag inte sÄ mycket. Jo, alltsÄ jag tycker en massa saker, sÄklart, men jag har egentligen ingen mission att driva. Det Àr ingen vÀrldsbild jag kÀnner nÄgra behov av att förÀndra, jag Àr nöjd med min. Och jag tycker det Àr OK att andra har sin, sÄnÀr som pÄ nÀr den direkt pÄverkar mig. Om den pÄverkar mig negativt tycker jag det Àr mindre OK, rent otrevligt till och med.

Idag funderade jag över hur mycket nĂ€tupplagorna av t ex DN, SvD, DI, Aftonbladet och Expressen pĂ„verkar bloggandet. Egentligen. Om man kollar pĂ„ bloggportalen, ser det ut ungefĂ€r sĂ„hĂ€r (sĂ„nĂ€r som pĂ„ det största Ă€mnet av alla under dagen, den om att jorden har en tvillingplanet – frĂ„n aftonbladets sajt):

Bloggar

Vad har vi hÀr, en massa om FRA-lagen. Lite annan politik. Litelite om finansoron som skakar vÀrlden. Lite sport och lite kÀndisgrejs. LÀngre ner listas de populÀraste bloggarna, modebloggarna.

Om man vill att andra ska lÀsa det man skriver, och det antar jag att de flesta vill, fÄr man skriva det som folk vill lÀsa. Jag vill sÄklart att mitt klarsynta budskap i vilken Àmne jag Àn vÀljer att skriva ska komma andra till godo. SÄ vill man ha lÀsare, skriver man lÀmpligen om ett populÀrt Àmne. Man inser att det blir ganska begrÀnsat. Och man inser vilka som bestÀmmer vad som ska diskuteras.

Som av en slump la jag till nĂ„gra lĂ€nkar hĂ€romdagen, till intressanta bloggar, och via Infontology hittade jag IT och Etik, som skriver om NĂ€tkulturens mörka sidor, som handlade precis om det jag funderade över (citerar mĂ„nga inte finner sin egen stil utan försöker efterlikna andra som lyckats vĂ€l pĂ„ nĂ€tet”). I förbigĂ„ende mĂ„ste jag stĂ€lla mig frĂ„gan; Varför mĂ„ste jag alltid hitta att andra redan skrivit om mina unika och epokgörande tankar?? NĂ„ja vi bortser frĂ„n det nu. Bloggen refererar en artikel som recenserar en bok vari det sĂ€gs pĂ„stĂ„s att det Ă€r skadligt för samhĂ€llet och kulturen om inte impopulĂ€ra Ă€mnen diskuteras, vilket jag tolkar som att det finns en fara i att bara diskutera populĂ€ra Ă€mnen. Som de som ligger pĂ„ bloggportalens förstasida t ex. Mainstream.

Vilken fara Àr oklart, men jag förmodar att man kan dra parallellen till att bara trÀna biceps pÄ gymmet och ingen annan muskelgrupp. Det blir en obalanserad, illa fungerande kropp som förmodligen kommer fÄ ont nÄgonstans vad tiden lider. Detsamma gÀller kanske ocksÄ samhÀllet. Om diskussioner bara förekommer i ett smalt, men populÀrt (som biceps), ÀmnesomrÄde kommer samhÀllet att fÄ ont nÄgonstans sÄ smÄningom.

LÀs Àven andra bloggares Äsikter om , ,


Matematik vs social förmÄga

mÄndag 15 september, 2008 klockan 19:01 av thebe |

Mina yngsta barn gÄr pÄ fritids. Fritids Àr inte enbart en förvaringsplats för barn vars förÀldrar arbetar mer Àn halvtid (eller ja, mer Àn skoltid i alla fall). Fritids har liksom skolan egna mÄl, nuförtiden. Fritids uppdrag Àr att

komplettera skolan, erbjuda en meningsfull fritid samt ge stöd i utvecklingen

stÄr det i det papper jag fick hem hÀromdagen. Det lÄter vid första genomlÀsning bra, tycker jag. Barnen gillar fritids, de har massor av kompisar dÀr och det finns jÀttemycket att göra bÄde ute och inne för barn i lÄgstadiet. Det Àr bara bra att de fÄr uttalade tydliga mÄl pÄ fritids. Personalen Àr engagerad och jag tror att de ocksÄ tycker det Àr bra att det blir tydligt att de inte bara vaktar barn, utan faktiskt gör ett mÀtbart utvecklande arbete. NÄja, mÀtbart och mÀtbart, men de fÄr uttalade mÄl i alla fall. Och det ska dokumenteras.

Sen lÀser jag vidare i papperet;

Detta innebÀr i praktiken fokus pÄ det sociala samspelet, alltsÄ kommer vi inte att sitta med matteböcker och dylikt, utan mycket krut kommer att ligga pÄ leken som vi anser Àr mycket viktig.

NÀr jag lÀst sÄ lÄngt surnar jag till. Hur subtilt (nÄja) det Àn Àr, sÀtter man matematik som motsats till det sociala samspelet! Mina barn prÀglas av skolan (fritids), redan, att tycka att matematik Àr nÄgot för enstöringar, nÄgot som Àr motsats till socialt samspel, motsats till lek!

Det visar bara en sak, de vet inte vad de pratar om pÄ fritids! Matematik Àr kanske inte nödvÀndigtvis en social aktivitet, det kan vara det, men ofta behöver man ha lite lugn och ro och koncentration. Och den vilan kanske man ocksÄ kunde behöva pÄ fritids. Alla mÀnniskor laddar inte batterierna av sociala aktiviteter, endel behöver lite ensamhet för att göra det. Jag blir upprörd över att fritids vill stöpa alla i samma sociala form, och talar om att aktiviteter som matematik inte hör till det önskade för ett socialt liv! (De har aldrig fattat hur oerhört roligt det kan vara att sitta pÄ en pub och diskutera matematiska teorier tillsammans med andra under ölets inflytande, snacka om socialt!).

Om man vĂ€lkomnade aktiviteter som matematik ocksĂ„, och inte försökte skrĂ€mma barnen, bĂ„de för sjĂ€lva kunskapen och för de sociala följderna av matematikintresse, kanske man inte skulle behöva ha sommarskolor för flickor för att försöka vĂ€cka deras intresse i tonĂ„ren …

LÀs Àven andra bloggares Äsikter om , , ,


Varför mÄste tjejer plugga teknik?

söndag 14 september, 2008 klockan 21:42 av thebe |

LĂ€ser en krönika i SvD, Tjejer ta för er av tekniken (varför Ă€r det sĂ„ svĂ„rt att ange kĂ€llor tydligt, eller Ă€nnu hellre lĂ€nka till dem?), som hyllar nĂ„gra ”teknik- och entreprenörs-kvinnor”, och talar varmt för nĂ€tverk och mentorskap för att fĂ„ fler tjejer att vĂ€lja tekniska utbildningar. Krönikans slutklĂ€m, jokern i rockĂ€rmen, motivet nĂ€r inget annat hjĂ€lper, för att fĂ„ kvinnor att satsa pĂ„ teknik Ă€r, att om inget annat har man ju i alla fall nytta av utbildningen i vardagslivets logistik med hem och barn (?!)

Jag tĂ€nkte just nu bortse frĂ„n den intressanta slutsatsen, och fokusera pĂ„ krönikans budskap, hur man fĂ„r tjejer att satsa pĂ„ teknik. Det vill sĂ€ga, jag undrar varför tjejer nödvĂ€ndigtvis mĂ„ste plugga teknik? Varför mĂ„ste man hitta pĂ„ alla möjliga konstruktioner för att fĂ„ dem att vĂ€lja nĂ„got de inte naturligt tycks intresserade av? För om de vore naturligt intresserade skulle de ju sjĂ€lvklart vĂ€lja en teknisk utbildning (det finns trots allt endel tjejer som Ă€r naturligt intresserade och vĂ€ljer teknik oavsett könsstĂ„hej). Varför mĂ„ste man skapa sommarkurser och bara-för-tjejer-seminarier för att fĂ„ veliga tjejer att vĂ€lja teknisk utbildning. Är det verkligen vĂ€rt det?

Förebilder, det behövs kvinnliga förebilder för att fÄ kvinnor att vÀja teknik, eller för att vilja bli chefer, sÀgs det.

Men, Ă€r det verkligen dem vi behöver som kreativa innovatörer, eller bara vanliga skrivbordsingenjörer … de som behöver pushas och övertygas i tjejgrupp, för att vĂ€lja teknik, de som inte kan gĂ„ sjĂ€lva oavsett miljö? Behöver vi dem som chefer, de som behöver förebilder av samma kön, de som inte klarar att gĂ„ sin egen vĂ€g?

Jag Àr inte helt övertygad om att det Àr just dem vi behöver.

LÀs Àven andra bloggares Äsikter om , ,


Drift, lust, jÀmstÀlldhet och makt

fredag 12 september, 2008 klockan 11:38 av thebe |

Jag lÀser texter om kvÀvande jÀmstÀlldhet och lÀngtan efter riktiga mÀn, gnÀlliga mÀn, sexuell selektion och farliga mÀn (och kvinnor).

Och jag tÀnkte att det Àr dags att rÀta upp diskussionen nÄgot. Den Àr enligt min uppfattning nÀmligen en fullstÀndig blandning av olika frÄgor, som visserligen berör varann, men inte Àr varandras orsak och verkan. Det Àr dags diskutera deras samband.

PÄ nÄgot sÀtt vill vÄra gener forsÀtta leva, de mÄste vidare till nya mÀnniskor hela tiden, och de överlever bÀst om de hittar en bra strategi för överlevnanden. En strategi som minimerar risker och ökar chanser. I den över trettio Är gamla The selfish gene beskrivs en rimlig tanke, att mamman med större sannolikhet vet att hennes barn verkligen Àr hennes, dvs att barnen bÀr hennes gener, Àn pappan. Pappan Àr dÀrför mindre benÀgen att anstrÀnga sig för avkomman Àn mamman, eftersom han inte kan vara lika sÀker pÄ att det Àr hans som hon. Men bÄda vill verkligen ta hand om sin egen avkomma, sina egna gener, och det kan dÀrför finnas fördelar för dem att samarbeta om att ta hand om avkomman. Om nÄgon av dem kommer undan med mindre insats Àr det ju bara bra, för dÄ kan han/hon anvÀnda tiden till att ta hand om annan avkomma eller sprida sina gener vidare genom fler sexuella kontakter. Mamman och pappan vill alltsÄ helst bÄda utnyttja varann och försöka fÄ den andre att investera mera!

Jag tycker det Àr en intressant vinkling, som kÀnns aktuell i frÄga om drift och lust, maktförskjutning och jÀmstÀlldhet. Denna ekvation har ju sjÀlvklart flera lösningar. En av lösningarna Àr den officiellt förhÀrskande, politiskt korrekta. Total jÀmstÀlldhet, i meningen dela lika pÄ förÀldraledighet och underförstÄtt hushÄllssysslor (fast dÀr har ju Ànnu inget lagförslag lagts fram). Lika insats av bÄda förÀldrarna Àr ett sÀtt att uppnÄ mÄlet, dvs genernas fortlevnad.

Det kanske Àr sÄ att för de allra flesta mÀnniskor överensstÀmmer den politiska jÀmlikhetsstrÀvan, jÀmn maktbalans, med deras egna geners övertygelse om hur det ska gÄ till. Deras gener tycker att det Àr den bÀsta lösningen, och deras sexuella drift kan blomma ut i lust och det blir barn gjorda, och omhÀndertagna, i jÀmstÀlldhetens namn.

Ett annat sÀtt att uppnÄ samma sak, att lura sin partner till insatser för genernas fortlevnade, Àr att istÀllet för att dela makten lika, fÄ (ta) makt eller ge makt. Att ha strategin att minimera sina insatser Àr ganska lÀtt att förstÄ, men varför skulle man vilja öka sin egen insats i jÀmförelse? Antag att det finns en person som har gener som kan ta sin mÀnniska (om vi ansluter oss till uppfattningen att mÀnniskan Àr en genmaskin) bortom samhÀllets normer, förflytta grÀnser, bryta ny mark. Antag att mina gener tycker att de generna skulle vara bra att kampera med, att det borde vara bÀsta strategin för mina egna geners överlevnad, ja dÄ kunde jag tÀnka mig att göra en större insats för den gemensamma avkomman, för att fÄ detta.

Den sexuella driften hos mÀnniskor av denna sort borde, oavsett vilka samhÀllets normer Àr, blomma ut i lust nÀr de trÀffar en mÀnniska de antingen kan ge makt till eller fÄ (ta) makt av. Att ge makt Àr ocksÄ en form av makt. Att bestÀmma hur mycket makt en annan mÀnniska ska fÄ, Àr kanske den ultimata makten rentav.

Och makt tror jag Àr förklaringen till att endel kvinnor dras till farliga (kriminella) mÀn. Inte sökande efter spÀnning i livet, som ibland lite slarvigt brukar ges som en förklaring till detta mÀrkliga fenomen. Utan makt och kontroll. Om jag kan fÄ honom att se mig, vÀlja mig. Om jag Àr den ende som kan fÄ honom pÄ spÄr igen. Om jag Àr den ende han vill följa. Vad Àr det om inte en boost för sjÀlvförtroende och sjÀlvkÀnsla? En kÀnsla av utvaldhet, och i grund och botten en kÀnsla av makt.

Samma sak med mÀn som faller för hjÀlplösa, instabila kvinnor. Det handlar om samma sak, makt, makten att hjÀlpa, att styra.

Och om man nu tĂ€nker sig att det finns Ă„terkoppling mellan genernas strategi och den sexuella driftens uttryck i form av lust, att lusten vĂ€cks dĂ€r kontroll och makten kan ges eller tas, verkar det inte konstigt om den ibland faller ”fel” och prövar kriminella mĂ€n istĂ€llet för bergsklĂ€ttrare, som ocksĂ„ sprĂ€nger grĂ€nser. Eller prövar instabila individer istĂ€llet för normala kvinnor (och mĂ€n) vars gener ocksĂ„ föredrar förskjutna maktbalanser av olika grad. Det Ă€r vĂ€l bara det att generna fĂ„r syn pĂ„ de utĂ„tagerande, synliga exemplaren först, de Ă€r lĂ€ttast att hitta i genernas sökande efter lĂ€mpliga komplement.

De hÀr kvinnorna som sökte frigöra sin sexuella lust och ser ömhet i ett slag över munnen, de hör bara till den delen kvinnor pÄ skaran vars gener valt en annan strategi för sin överlevnad Àn jÀmstÀlldhet i alla stycken. Felet de gör Àr att göra sig till företrÀdare för alla kvinnor och mÀn, och tala om sin lÀggning som en allmÀngiltig egenskap eller lÀggning hos alla mÀnniskor.

LÀs Àven andra bloggares Äsikter om , , , ,


Newsmill kan inte vara problemet

torsdag 11 september, 2008 klockan 10:57 av thebe |

Hur det nu var, rĂ„kade jag hitta till Newsmill hĂ€romdagen. Förmodligen var det Henrik som pratade om denna företeelse vid frukostbordet medans jag Ă„t gröt, surfade pĂ„ fotosidan.se och lyssnade med ett halvt öra. Min spontana tanke var, vilket inte Ă€r alltför mĂ€rkligt eftersom den nĂ€stan alltid Ă€r det om sĂ„’nt jag inte kĂ€nde till tidigare, det hĂ€r var ju intressant, vilken kul idĂ©! Det Ă€r perfekt för (jag höll pĂ„ skriva mediekĂ„ta) journalist-wannabies, att skriva pĂ„ en portal som kan bli relativt uppmĂ€rksammad! Som lockar med sina kontakter med TV4!

Sen lÀser jag kritiken mot Newsmill, sajten Àr ett hot mot demokratin, faktiskt rentav ett slag utan ömhet skriver DN Debatt. Varför dÄ, kan man undra?

Jo, skriver Mats Bergstrand, det Ă€r för att inom journalismen kan man inte anvĂ€nda sig av rakbladsmodellen, att ge bort rakhyvlarna och sĂ€lja rakbladen. Jag vet inte riktigt hur tolkningen skulle vara för nyhetsartiklar, men det Ă€r vĂ€l som att skriva en gratis artikel och sen försöka sĂ€lja sjĂ€lva slutsatsen, eller poĂ€ngen. Att det inte funkar med rakbladsmodellen torde bero pĂ„ att alla vill ha bĂ„de analys och slutsats, eller ocksĂ„ beror det helt enkelt pĂ„ att det inte finns nĂ„gra slutsatser att köpa, jag vet inte …

Mats Bergstrand pÄstÄr:

Problemet Ă€r att reportern inte kan producera nyheter enligt den mall som gĂ€ller för rakhyvlar eller mobiler. Inom journalistiken kan man inte ta igen pĂ„ karusellen vad man förlorat pĂ„ gungorna. Gratis nyheter ger dĂ€rför kvalitetsmĂ€ssigt sĂ€mre nyheter. ”

Det Àr ett steg jag missar dÀr, det saknas nÄgot i logiken. Slutsatsen att gratis nyheter ger kvalitetssÀmrigt sÀmre nyheter synes inte alls komma frÄn premisserna. Hur kan det vara sjÀlvklart att gratis nyheter Àr av dÄlig kvalitét?

Jag menar, jag litar inte mer pĂ„ Kalle Bloggare Ă€n jag litar pĂ„ … sĂ€g Linda Skugge, eller föralldel tvĂ€rtom. Presstödsstyrd media kan ha en massa etiska regler de ska hĂ„lla sig till, som Kalle Bloggare kanske inte alltid gör, men de Ă€r inte smartare eller nödvĂ€ndigtvis mer insatta, de tĂ€nker inte bĂ€ttre. Oavsett vad som kommer frĂ„n Kalle Bloggare eller Linda Skugge, mĂ„ste jag som lĂ€ser granska det för mig sjĂ€lv, ifrĂ„gasĂ€tta, Ă€r deras pĂ„stĂ„ende rimliga, kan det vara sĂ„, kan jag dubbelkolla?

Ju fler som skriver, desto fler som har möjlighet att göra sina röster hörda pÄ enkelt sÀtt, desto mindre vikt (det Àr ren matematik) fÄr förstÄs traditionell media. De fÄr kÀmpa om makten, de kan inte lÀngre slappa och slöa och lura i folk vadsomhelst, de kan inte lÀngre slarva med sprÄket, de mÄste jobba lite, skÀrpa sig, för att bli hörda (eller lÀsta).

Nej, problemet för traditionell media Àr inte portaler som Newsmill, problemet Àr att de inte lÀngre kan göra ansprÄk pÄ att vara de enda vettiga nyhetsbÀrarna. Internet Àr nÀmligen fullt av vettiga mÀnniskor i andra yrkeskategorier Àn journalister. Med andra erfarenheter, infallsvinklar och annan syn pÄ saken Àn DN Debatt. Det Àr inte ett hot mot demokratin att de har Äsikter och gör sina röster hörda, inte ens via Newsmill, dÀremot kan jag tÀnka mig att det kÀnns ohyggligt jobbigt.


Next Entries »