Trilog

Mina yngsta barn går på fritids. Fritids är inte enbart en förvaringsplats för barn vars föräldrar arbetar mer än halvtid (eller ja, mer än skoltid i alla fall). Fritids har liksom skolan egna mål, nuförtiden. Fritids uppdrag är att

komplettera skolan, erbjuda en meningsfull fritid samt ge stöd i utvecklingen

står det i det papper jag fick hem häromdagen. Det låter vid första genomläsning bra, tycker jag. Barnen gillar fritids, de har massor av kompisar där och det finns jättemycket att göra både ute och inne för barn i lågstadiet. Det är bara bra att de får uttalade tydliga mål på fritids. Personalen är engagerad och jag tror att de också tycker det är bra att det blir tydligt att de inte bara vaktar barn, utan faktiskt gör ett mätbart utvecklande arbete. Nåja, mätbart och mätbart, men de får uttalade mål i alla fall. Och det ska dokumenteras.

Sen läser jag vidare i papperet;

Detta innebär i praktiken fokus på det sociala samspelet, alltså kommer vi inte att sitta med matteböcker och dylikt, utan mycket krut kommer att ligga på leken som vi anser är mycket viktig.

När jag läst så långt surnar jag till. Hur subtilt (nåja) det än är, sätter man matematik som motsats till det sociala samspelet! Mina barn präglas av skolan (fritids), redan, att tycka att matematik är något för enstöringar, något som är motsats till socialt samspel, motsats till lek!

Det visar bara en sak, de vet inte vad de pratar om på fritids! Matematik är kanske inte nödvändigtvis en social aktivitet, det kan vara det, men ofta behöver man ha lite lugn och ro och koncentration. Och den vilan kanske man också kunde behöva på fritids. Alla människor laddar inte batterierna av sociala aktiviteter, endel behöver lite ensamhet för att göra det. Jag blir upprörd över att fritids vill stöpa alla i samma sociala form, och talar om att aktiviteter som matematik inte hör till det önskade för ett socialt liv! (De har aldrig fattat hur oerhört roligt det kan vara att sitta på en pub och diskutera matematiska teorier tillsammans med andra under ölets inflytande, snacka om socialt!).

Om man välkomnade aktiviteter som matematik ocksÃ¥, och inte försökte skrämma barnen, bÃ¥de för själva kunskapen och för de sociala följderna av matematikintresse, kanske man inte skulle behöva ha sommarskolor för flickor för att försöka väcka deras intresse i tonÃ¥ren …

Läs även andra bloggares åsikter om Matematik, sociala samspel, fritidshem, läroplan