Varför måste tjejer plugga teknik?
söndag 14 september, 2008 klockan 21:42 av thebe |Läser en krönika i SvD, Tjejer ta för er av tekniken (varför är det så svårt att ange källor tydligt, eller ännu hellre länka till dem?), som hyllar några ”teknik- och entreprenörs-kvinnor”, och talar varmt för nätverk och mentorskap för att få fler tjejer att välja tekniska utbildningar. Krönikans slutkläm, jokern i rockärmen, motivet när inget annat hjälper, för att få kvinnor att satsa på teknik är, att om inget annat har man ju i alla fall nytta av utbildningen i vardagslivets logistik med hem och barn (?!)
Jag tänkte just nu bortse från den intressanta slutsatsen, och fokusera på krönikans budskap, hur man får tjejer att satsa på teknik. Det vill säga, jag undrar varför tjejer nödvändigtvis måste plugga teknik? Varför måste man hitta på alla möjliga konstruktioner för att få dem att välja något de inte naturligt tycks intresserade av? För om de vore naturligt intresserade skulle de ju självklart välja en teknisk utbildning (det finns trots allt endel tjejer som är naturligt intresserade och väljer teknik oavsett könsståhej). Varför måste man skapa sommarkurser och bara-för-tjejer-seminarier för att få veliga tjejer att välja teknisk utbildning. Är det verkligen värt det?
Förebilder, det behövs kvinnliga förebilder för att få kvinnor att väja teknik, eller för att vilja bli chefer, sägs det.
Men, är det verkligen dem vi behöver som kreativa innovatörer, eller bara vanliga skrivbordsingenjörer … de som behöver pushas och övertygas i tjejgrupp, för att välja teknik, de som inte kan gå själva oavsett miljö? Behöver vi dem som chefer, de som behöver förebilder av samma kön, de som inte klarar att gå sin egen väg?
Jag är inte helt övertygad om att det är just dem vi behöver.
Läs även andra bloggares åsikter om civilingenjörsutbildning, kvinnor och teknik, mentorskap
[...] kunskapen och för de sociala följderna av matematikintresse, kanske man inte skulle behöva ha sommarskolor för flickor för att försöka väcka deras intresse i tonåren [...]
Hej igen Thebe
Du är inne på det jag lite pretentiöst kallat för ”existentiellt fokus” eller lite mer jordnära ”automatisk lust”.
Jag har en stor del av livet fram till för några år sedan varit djupt förälskad i elektriska delningsfilter till högtalare. Lagt tusentals timmar på detta med fasvridning, transientegenskaper,kamfilter och tredimensionalitet i ljudupplevelsen.
Jag är en manlig nörd. Har aldrig (jag menar aldrig) träffat en enda kvinna/tjej som varit förälskad i denna begreppsvärld där välljud möter fysik och kondensatorer och spolar.
Numera har också jag tröttnat men har ändå viss glädje av dessa kunskaper när jag skall begripa evolutionsläran och hur verkligheten fungerar i processer.
Jag har ofta funderat över detta om delningsfilter och genus.
Finns det några svar som är politiskt korrekta.
MVH
Anders, jag kan mycket väl förstå den där förälskelsen, även om inte heller jag varit inne på just det området med elektriska delningsfilter till högtalare. Jag kan förstå tillämpningen av analogin.
Jag har drag som drar åt det nördiga hållet ibland, eller ska vi säga att jag, liksom andra nördar, äger förmågan att totalt fokusera? Jag antar att det bidragit till mitt yrkesval. När jag blir intresserad av nå’t, vilket tyvärr är mycket, går jag all-in, och det kan gälla längre eller kortare perioder, och återkommande perioder.
I samtliga fall, när processer ska begripas, är det fysikaliska samband, differentialekvationer, reglerteknik, filter faktiskt, mycket användbart med långa och korta tidskonstanter, förstärkningar samt passband och frekvensdomäner där man kan betrakta saker spektralt uppdelat. Usch nu blev det nördigt … *skrattar*.