Trilog

Jag läser texter om kvävande jämställdhet och längtan efter riktiga män, gnälliga män, sexuell selektion och farliga män (och kvinnor).

Och jag tänkte att det är dags att räta upp diskussionen något. Den är enligt min uppfattning nämligen en fullständig blandning av olika frågor, som visserligen berör varann, men inte är varandras orsak och verkan. Det är dags diskutera deras samband.

På något sätt vill våra gener forsätta leva, de måste vidare till nya människor hela tiden, och de överlever bäst om de hittar en bra strategi för överlevnanden. En strategi som minimerar risker och ökar chanser. I den över trettio år gamla The selfish gene beskrivs en rimlig tanke, att mamman med större sannolikhet vet att hennes barn verkligen är hennes, dvs att barnen bär hennes gener, än pappan. Pappan är därför mindre benägen att anstränga sig för avkomman än mamman, eftersom han inte kan vara lika säker på att det är hans som hon. Men båda vill verkligen ta hand om sin egen avkomma, sina egna gener, och det kan därför finnas fördelar för dem att samarbeta om att ta hand om avkomman. Om någon av dem kommer undan med mindre insats är det ju bara bra, för då kan han/hon använda tiden till att ta hand om annan avkomma eller sprida sina gener vidare genom fler sexuella kontakter. Mamman och pappan vill alltså helst båda utnyttja varann och försöka få den andre att investera mera!

Jag tycker det är en intressant vinkling, som känns aktuell i fråga om drift och lust, maktförskjutning och jämställdhet. Denna ekvation har ju självklart flera lösningar. En av lösningarna är den officiellt förhärskande, politiskt korrekta. Total jämställdhet, i meningen dela lika på föräldraledighet och underförstått hushållssysslor (fast där har ju ännu inget lagförslag lagts fram). Lika insats av båda föräldrarna är ett sätt att uppnå målet, dvs genernas fortlevnad.

Det kanske är så att för de allra flesta människor överensstämmer den politiska jämlikhetssträvan, jämn maktbalans, med deras egna geners övertygelse om hur det ska gå till. Deras gener tycker att det är den bästa lösningen, och deras sexuella drift kan blomma ut i lust och det blir barn gjorda, och omhändertagna, i jämställdhetens namn.

Ett annat sätt att uppnå samma sak, att lura sin partner till insatser för genernas fortlevnade, är att istället för att dela makten lika, få (ta) makt eller ge makt. Att ha strategin att minimera sina insatser är ganska lätt att förstå, men varför skulle man vilja öka sin egen insats i jämförelse? Antag att det finns en person som har gener som kan ta sin människa (om vi ansluter oss till uppfattningen att människan är en genmaskin) bortom samhällets normer, förflytta gränser, bryta ny mark. Antag att mina gener tycker att de generna skulle vara bra att kampera med, att det borde vara bästa strategin för mina egna geners överlevnad, ja då kunde jag tänka mig att göra en större insats för den gemensamma avkomman, för att få detta.

Den sexuella driften hos människor av denna sort borde, oavsett vilka samhällets normer är, blomma ut i lust när de träffar en människa de antingen kan ge makt till eller få (ta) makt av. Att ge makt är också en form av makt. Att bestämma hur mycket makt en annan människa ska få, är kanske den ultimata makten rentav.

Och makt tror jag är förklaringen till att endel kvinnor dras till farliga (kriminella) män. Inte sökande efter spänning i livet, som ibland lite slarvigt brukar ges som en förklaring till detta märkliga fenomen. Utan makt och kontroll. Om jag kan få honom att se mig, välja mig. Om jag är den ende som kan få honom på spår igen. Om jag är den ende han vill följa. Vad är det om inte en boost för självförtroende och självkänsla? En känsla av utvaldhet, och i grund och botten en känsla av makt.

Samma sak med män som faller för hjälplösa, instabila kvinnor. Det handlar om samma sak, makt, makten att hjälpa, att styra.

Och om man nu tänker sig att det finns Ã¥terkoppling mellan genernas strategi och den sexuella driftens uttryck i form av lust, att lusten väcks där kontroll och makten kan ges eller tas, verkar det inte konstigt om den ibland faller ”fel” och prövar kriminella män istället för bergsklättrare, som ocksÃ¥ spränger gränser. Eller prövar instabila individer istället för normala kvinnor (och män) vars gener ocksÃ¥ föredrar förskjutna maktbalanser av olika grad. Det är väl bara det att generna fÃ¥r syn pÃ¥ de utÃ¥tagerande, synliga exemplaren först, de är lättast att hitta i genernas sökande efter lämpliga komplement.

De här kvinnorna som sökte frigöra sin sexuella lust och ser ömhet i ett slag över munnen, de hör bara till den delen kvinnor på skaran vars gener valt en annan strategi för sin överlevnad än jämställdhet i alla stycken. Felet de gör är att göra sig till företrädare för alla kvinnor och män, och tala om sin läggning som en allmängiltig egenskap eller läggning hos alla människor.

Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, sexualitet, drift, lust, makt