Trilog

En bild säger mer än tusen ord. Undrar vad denna säger?

Tidigare i våras lunchade Siv och jag på Jensens Bøfhus. Det tog ganska lång tid att få maten, men vi antog att det berodde på att restaurangen var nyöppnad och personalen ovan. Nu har det gått några månader och de borde ha fått vana och lite fart på serveringen. Så Henrik och jag vågade oss dit en eftermiddag i veckan. Och kunde konstatera att servicen inte på något sätt förbättrats. Det var inte mycket folk i den ganska stora restaurangen, och av de som satt där, kanske tio sällskap, var det ett sällskap som åt. Resten väntade. Väntade på att få beställa, väntade på dryck, väntade på mat, väntade på att säga till om notan, väntade på att få betala.

När vi väntat i 25 minuter utan att få beställa gick vi. Jag sa till servitrisen att vi tyckte det tog för lång tid att ens få beställa mat, och vi inte ville vänta längre utan tänkte gå någonannanstans för att äta. Jag fick upprepa det två gånger, men jag är ändå inte säker på att hon förstod (och det var inte språkförbistring det berodde på isåfall).

Tänkte jag skulle skicka ett mail till företaget och försöka ta reda pÃ¥ vad man bör förvänta sig. Är deras policy att man ska vänta minst 25 minuter innan man ens fÃ¥r beställa mat? IsÃ¥fall är det ju bra att känna till det, sÃ¥ man kan planera för det, ifall man skulle fÃ¥ cravings efter just Jensens biffar. I annat fall bör de genast se till att fÃ¥ lite fart, bÃ¥de i huvud och ben, pÃ¥ sin serveringspersonal. Det är nu inte sÃ¥ enkelt att kontakta Jensens Bøfhus, som att skicka ett mail, men man kan skriva snigelpost till deras adress i Danmark om man har synpunkter pÃ¥ nÃ¥got.

Vi borde kanske ha meddelat oss mer direkt och explicit:

Men det gjorde vi inte, istället gick vi till ett annat ställe och åt lunch. Inom tio minuter hade vi både beställt och fått maten på bordet. Det är vad jag förväntar mig av ett lunchställe.

Läs även andra bloggares åsikter om lunch, jensens boefhus, service, servering

Lördagen spenderade jag på foto-tripp, igen, i Stockholm. Målet var EuroPride-paraden. Flera timmar gick jag omkring, tittade på människor och fotade. Fantastiskt roligt. Jag är inte särskilt insatt i alla de politiska och sociala aspekterna som denna parad ger uttryck för. Men jag la märke till att i denna parad är det männen som syns. De lyser, prålar, skrattar, ler. Läderbögar och Drag Queens.

FI hade rosa ballonger i alla fall, det var ganska färgglatt. Men kolla här nedan, i anarkafeministernas tÃ¥g hittar vi en grÃ¥ mus, medans ”vilka-de-nu-företrädde” klätt upp sig i all sin glans, och verkligen syntes.Det är inget drag i feminismen! Min generella Ã¥sikt, för övrigt, är att tolerans och acceptans av olika människors livsval borde vara synnerligen självklart för alla.

Läs även andra bloggares åsikter om Euro Pride, feminister, FI, drag queens, läderbögar