Trilog

Igår lyssnade vi på P1, läkaren Ola Schenström talade om mindfulness, ett begrepp som tycks inne, dvs jag har hört det oftare än andra ord av samma typ, på sistone. Att vara närvarande nu. Med tanke på att det är en del av min livsfilosofi sedan urminnes tider, nåja, i alla fall sen jag var gammal nog att formulera en livsstrategi (min första livsstrategi som jag minns var att bli äldre, den funkade ju bra), blir jag irriterad över att jag inte slagit mynt av det. Å andra sidan skulle det vara jobbigt, jag tycker alla ska göra som de vill. Dessutom är det inte särskilt mindfullt att tänka så.

Men, det där att se saker på olika sätt, är intressant. Att inte bestämma sig för ett sätt från första början. Det är t ex viktigt för mitt arbete, att inte gå in i uppgifter med förutfattade meningar om vilket resultat en analys ska ha, även om jag har en hypotes. I Vetenskapsfilosofi diskuteras språkets innebörd och vad det innebär för tänkandet. Det är ohyggligt intressant. Man kan veta vad något betyder praktiskt, men är det detsamma som att veta vad det innebär? Ordet rättvisa anges som ett exempel.

Människor man träffar bestämmer sig ofta snabbt vem man är. Från kort information tror de sig veta allt om mig. De tror de vet vad jag tänker, och vad jag gör och hur jag reagerar i alla upptänkliga situationer. Sen blir de överraskade när jag inte agerar som förväntat. Ibland är det positivt, ibland är det negativt.

Det är kanske lite bra att vara mindful, försöka skala bort sina fördomar och förutfattade meningar och se saker och ting på flera, potentiella sätt, samtidigt. Se efter vad det är man egentligen ser? Om man nu ser något. Och vad innebär det egentligen?