Språkförbistring
tisdag 13 maj, 2008 klockan 18:59 av thebe |Både DN och SvD har som förstanyhet just nu, att Henke Larsson ska spela i EM. Jag som inte är så himla insatt i TV-sportande inser inte riktigt sprängstoffet i den nyheten, men uppenbarligen är det sensationellt. Jag fattar inte varför. Det är väl kul om karl’n spelar, antar jag, men låt honom förtusan inte prata i TV (i alla fall inte när jag tittar), Helsingborgsskånska är det absolut mest obegripliga språk som finns, förutom danska.
Näpp! Malmöitiskan är ännu svårare att förstå. T.o.m. gråsparvarna har där sin egen dialekt och kvittrar glatt och oförståeligt: “päip, päip”.
Jag är född i Lund och ibland förstår jag inte ens mig själv. Kanske för att dialekten övergick i dalsländska och sedan i den slags pseudonorrländska man bara kan få som inflyttad stockholmare?
Susanne: *asg* … nu när du säger det så låter nog gråsparvarna lite annorlunda, faktiskt! Men annars tycker jag det inte är alltför svårbegripligt. Eller så anstränger sig folk till det yttersta när de pratar med mig kanske … mitt rykte som engelsksvarande har kanske föregått mig?!
hakke: hm, din dialektala utveckling kan alltså inte beskrivas medelst en ordinär fouriertransform, här får vi ta till wavelets, det hör jag det. Eller snarare ser framför mig. Undrar varför jag kom att tänka på wavelets … hm, jo nu vet jag, det var det där med gråsparvarna … jag tänkte på våra undulater som pratar ett roligt språk, och undulater har vågiga teckningar på huvudet och våg heter typ på ondelette på franska, som ju låter som undulat. Och ondelette är det franska ordet för wavelets. Därför får vi alltså ta ta till wavelets för att förklara din dialekt, hakke! Voilá!
De diftonger, triftonger och quartonger som flitigt nyttjas i skånskan har fått den samlande benämningen undulatus på latin, ett ord som återkommer i liknande betydelser i andra språk: undulates är engelska för ’små vågformer’ och undulater (Melopsittacus undulatus) heter ju även ondolé (korrugerad) på franska.
I stället för de tråkiga riktlinjer som brölas fram i “högsvenskan” så har skånskan (likt den (språk)dräkt undulater sig ikläder) ett vibrato och tonglidande läte som smeker den konstnärliges öra och själ likt Jimi Hendrix’ bluesgitarr skänker de artistisk inklinerade frihetens vingar. Dock kan såväl undulater som en del skåningar skräna ganska så förvildat men det är företrädesvis när de samlas i flock och deras små hjärtan slår snabbare än deras hjärnvågor förmår undulera.
Bien sur!
Henrik; aha, jag förstår nu vad som försiggår på morgnarna när undulatburens täckelse faller och jag hör märkliga samtal på någon slags blandad undu-skånsk dialekt!
hakke: Naturellement!