Trilog

Lilla Dotter, 8 år, och jag hade myskväll. Den började efter skolan när vi åkte ner till stan för att shoppa. Den aktiviteten hade Lilla Dotter bestämt, vi skulle shoppa kläder till henne. Hon behövde leggings, kjolar och tröjor. Vi gick i alla affärer och shoppade endel. Bra uppdelning enligt henne, hon valde och jag betalade. När hon ville köpa ytterligare en väska, sa jag nej, du har ju flera stycken redan, vad ska du ha den till? Den är fiiiin, sa hon, och jag kan behöva flera till skolan. Det sista argumentet kan jag inte begripa, men det har vi varit igenom förut. Jag kan inte begripa vad man ska med fler väskor till. Jag saknar helt enkelt en väskgen, det är diagnostiserat. Hon köpte den för egna pengar.

Själv går jag just igenom en lång period av extremt ointresse för kläder, jag har nog inte köpt mer än jeans (ersatt trasiga) och något par skor, det senaste året. Det finns helt enkelt inget jag vill ha, eller anser mig behöva. Men, när vi gick där, Lilla Dotter och jag började jag kolla lite på kläder till mig också. Man kan ju se vad som finns i alla fall. Dessutom har en ångest smugit på mig de senaste veckorna. Stundande tjänsteresa till Landet långt bort, viktiga möten. Och jag har nog bara jeans och tighta tröjor. Tror jag borde satsa på något annat, faktiskt. Så jag bemödade mig med att kolla, och jag tror jag gillar det som finns nu, borta är omlottgrejer och volanger som fick mig att tappa det lilla intresset jag hade för några år sen.

Lilla Dotter kom på mig med att stå och dra i några plagg Mamma, jag vet vad du ska ha, det här är snyggt, sa hon och pekade på en lila tröja som jag gillade direkt. Nu fanns den inte i min storlek, men jag kände mig nöjd. Min dotter kommer att ta hand om min garderob i framtiden, jag behöver inte bekymra mig mer! Hon blir min personal shopper!